Det var i augusti 2015 när vi med blandade känslor lämnade solidaritetsläkarmottagningen i Elliniko i Aten. Å ena sidan var vi nöjda för att Nätverket för Grekland hade lyckats inhandla och leverera mediciner och vacciner, värda c:a 27000 SEK, för mottagningens patienter. Å andra sidan var vi chockade av antalet personer som var i behov av mottagningens hjälp (c:a 30000 fall på 2,5 år) och den uppenbara frånvaron av det statliga sjukvårdssystemet när de tusentals utförsäkrade patienterna och deras barn hade inte råd att betala för medicinering och/eller vaccinering.
Denna bild och dessa känslor tog vi tillbaka med oss till Sverige och delade de vidare till det svenska samhället. Vi hoppades att Nätverket för Greklands fortsatta stöd till solidaritetsläkarmottagningen i Elliniko skulle hitta flera supportrar. Hoppet blev verklighet på ett oväntat sätt. I maj 2016 arrangerades av Café Victor och Kulturhuset Cyklopen en solidaritetskväll för Greklands folk i kulturskolan Raketens lokaler i Björkhagen. Där var Nätverket för Grekland inbjuden och fick bl.a. beskriva situationen inom den grekiska sjukvården och vilken roll solidaritetsläkarmottagningen i Elliniko har spelat de senaste åren. Deltagarna agerade direkt och 12500 SEK samlades in. Pengarna skulle finansiera en ny kampanj för inköp av mediciner och vacciner till mottagningen. Detta var underlaget och Nätverket för Grekland blev medlet som skapade ett större utrymme för det svenska samhället att uttrycka sin solidaritet med grekiska folket genom att skänka ytterligare 19500 SEK till insamlingen.
Med dessa pengar i bagaget åkte vi i mitten av september för andra året i följd till Aten för att handla mediciner och vacciner. Den här gången förväntade vi oss dock att bevittna en förbättrad situation i jämförelse med året innan. Anledning var att ett vänsterparti hade kommit till makten sedan januari 2015 och de hade lovat att stötta de som inte hade råd att söka hjälp till den statliga sjukvården. Men förväntningen lämnade sin plats till besvikelsen när vi fick höra att inom loppet av ett år har antalet solidaritetsmottagningar i Aten ökat i samband med folkets ökade behov av hjälp. Personalen i Elliniko rapporterade att det inte bara är de utförsäkrade som numera inte har råd att bekosta mediciner till er själva eller till deras barn men även en stor del av de arbetande grekerna som är försäkrade. Gravida kvinnor får själva stå för kontrollutgifter under graviditetsperioden. Detta har lett till att en stor andel av de tusentals arbetslösa unga grekiska kvinnorna får bristfälliga kontroller med följder som högre risk för födelse av barn med genetiska avvikelser. En risk som tyvärr inte är teoretisk men har redan börjat noteras i rapporter som kommer in till mottagningen. Åtstramningar har lett till en sådan dramatisk underfinansiering av sjukvården i sin helhet att även ett flertal offentliga sjukhusen har under året 2015 vänt sig till solidaritetsmottagningen i Elliniko och fått vid flera tillfällen mediciner och annat material till deras patienter.
De 32000 SEK som Nätverket för Grekland lyckades samla in i Sverige och de 6000 SEK som skänktes in av några svenska besökare till Grekland under vår vistelse i Aten gick till mediciner, vacciner, barnmjölk och annat material för solidaritetsmottagning i Elliniko. Personalen där var verkligen tacksamma för insatsen (läs brevet till Nätverket för Grekland) men vår insats kändes för liten i förhållande till mottagningens stora behov och den grekiska sjukvårdens nuvarande skrämmande bild.
Vi lämnade Aten med dessa tankar och en känsla av en självklar plikt; att intensifiera vårt försök att stötta det svårdrabbade grekiska folket. Av denna anledning pågår en ny insamlingskampanj som drivs med hoppet om att de som hittills har möjliggjort våra insatser med deras bidrag och ännu fler, ska fortsätta/börja visa deras solidaritet. Detta inte bara för att hjälpa folk i Grekland som är i behov av hjälp men även för att påminna alla att ett samhälle som prioriterar banker och ekonomiska parametrar framför människor är dömt till elände och har ingen framtid.
Christina Heldner och Torsten Rönnerstrand släpper nu boken Krisernas Grekland:
Greklands ekonomiska krisläge är välbekant för de flesta av oss efter de senaste årens gigantiska nödlån.
Boken Krisernas Grekland i politik och litteratur vill ge en tydlig bild av hur dagens svåra situation egentligen ser ut och underlätta för en svensk publik att bättre förstå hur den kunnat uppstå. Därför skildras landets politiska historia från mellankrigstiden och fram till och med valet i januari 2015 och den dramatiska folkomröstningen den 5 juli i år.
För att ge perspektiv på den kaotiska greklandsbilden konfronteras de politiska skeendena med skildringar från litteraturen.
Måndag den 26 oktober samtalar författarna med Theodor Kallifatides på ABF-huset i Stockholm kl 18.00
Rapport från vår ordförande Elisavet Johansson Tziampazis som är på plats för att använda de insamlande medlen:
Igår handlade vi 110 vattentäta termojackor som vi överlämnade till volontärerna från Kilkis. De annars dyra jackorna lyckades vi handla direkt från en grossist (med en del prutande och välvilja) för 12€ styck. Natten till idag passerade över 8000 personer gränsen mellan Grekland och FYROM. Många av de 8000 personerna kom endast iförda T-shirt och jackorna gick åt fort. I natt var (som vanligt) volontärerna de enda på plats och inga av de stora internationella organisationerna syntes till.
Behoven vid gränsen är stora och många. Vi har handlat en hel del saker. Bland annat köpte vi alla skor som fanns i affären!
Hur ska det grekiska valet förstås? Varför röstades Syriza in igen och vad händer framöver? Hur ska vi se på undertecknandet av avtalet med trojkan? Detta debatterades i Sundbyberg på ett event arrangerat av Vänsterpartiet Sundbyberg, Vänsterpartiet Solna och ABF. Deltog gjorde tre medlemmar i Nätverket för Grekland: Stellan Hermansson som moderator samt Ilias Kandilas och Kajsa Ekis Ekman som debattörer.
På frågan om vad svenskar kan göra för att visa solidaritet med Grekland sa Karin Rågsjö att det är viktigt att ha kvällar som denna för att upplysa om situationen då situationen i Sverige inte är så olik som man man tro. Kajsa Ekis Ekman menade att vi måste ha en vänsterregering även i Sverige och resten av Europa då Grekland stått ensamt och därför tvingats ge vika. Ilias Kandilas talade om behovet av praktisk solidaritet, det kan röra sig om att samla in pengar till rullatorer då nedskärningar i välfärden gjort att många gamla inte får rullatorer och inte kan komma ut ur hemmet över huvud taget.
Stellan Hermansson uppmanade alla att engagera sig i nätverket och att stödja vår insamling ekonomiskt.
Stellan Hermansson, Karin Rågsjö, Kajsa Ekis Ekman och Ilias Kandilas. Foto: Vänsterpartiet Solna
I veckan beslutade Nätverket för Grekland via omröstning att använda pengarna avsatta för att inhandla mediciner till solidaritetskliniken i Thessaloniki till att istället inhandla mediciner och förnödenheter för att distribueras till människor på flykt som befinner sig och passerar gränsen mellan Grekland och Fyrom.
Under ett möte i somras med samordnaren från solidaritetskliniken i Thessaloniki vädjade kliniken till Nätverket att istället för att inhandla mediciner för att skänka till dem istället inhandla mediciner och förnödenheter för att distribueras på gränsen mellan Grekland och Fyrom där de gör bedömningen att de insamlade pengarna gör större nytta. Nätverket för Grekland har nu tagit ett medlemsbeslut om att respektera klinikens vilja och bedömning.
Hur skall då detta göras?
”Volontärer från Kilkis för flyktingar från Syrien i Eidomeni” (översatt) är en frivillighetsgrupp som under en längre tid samlat in och delat ut förnödenheter på gränsen mellan Grekland och Fyrom. Valet att stödja denna grupp grundar sig i dels att gruppen varit verksam under en länge tid, ofta befinner sig på plats och att de har stor kunskap om hur behoven ser ut, en god relation med de grekiska gränsbevakarna och lätt för att få information om möjligheterna att passera gränsen. Beslutet grundar sig också i att Nätverket (genom att medlemmar varit på plats på gränsen och träffat gruppen och tidigare inhandlat förnödenheter till dem att dela ut) har en etablerad kontakt med volontärerna. Men beslutet grundar sig även i att denna grupp kommer att fortsätta finnas på plats när journalisterna lämnat och när de stora hjälporganisationerna som befinner sig på platsen (märk! många av dem är endast på plats under kontorstider – som att människor endast är på flykt mellan 9-17?) har packat ihop och åkt hem.
Gruppen består av människor med olika bakgrund och fungerar utifrån volontärernas förutsättningar. Inom gruppen finns bland annat medicinskt kunniga som organiserat ett läkarteam på plats. En del av volontärerna har svensk anknytning, greker som är födda eller uppväxta i Sverige och som har flyttat tillbaka till Grekland. Detta underlättar också kommunikationen mellan Nätverket och gruppen.
Här är en länk till gruppens facebook-sida: https://www.facebook.com/Εθελοντές-Κιλκίς-Θεσσαλονίκης-Σύρο…
Det mesta på sidan är skrivet är på grekiska (en del på engelska) men översättningsfunktionen gör det förståeligt.
Gruppen tar ej, eftersom de inte är eller vill vara en organisation med organisationsnummer, emot pengar. Därför kommer vi att göra precis som vi tidigare gjort rörande kliniken i Aten, det vill säga, mottaga en lista med det som för tillfället behövs mest, själva inhandla det på plats för att sedan lämna över det vi inhandlat. Detta kommer göras i början av oktober av Elisavet Johansson Tziampazis, Nätverket för Greklands ordförande.
Vill du får du gärna hjälpa oss att öka stödet och det gör du genom att antingen sätta in valfri summa på Plusgiro 71 82 29 – 8
Som ni vet kommer majoriteten av flyktingarna på väg till Europa till Grekland som första land i EU. Sedan en tid tillbaka är det fler och fler flyktingar som tar sig till Grekland via de grekiska öarna. Grekiska staten chartrar, sedan några veckor tillbaka, ett stort fartyg som kör flyktingar mellan öarna och fastlandet. Reglerna har också ändrats de senaste veckorna i Grekland och det är idag möjligt för flyktingar att åka kollektivtrafik till gränsen mellan Grekland och Fyrom. Vägen genom Grekland har blivit säkrare och snabbare men detta gör också att trycket vid gränsen ökar snabbare. Under den senaste månaden har Fyroms militär flera gånger öppnat och stängt gränsen sporadiskt men även använt beskjutit flyktingar med tårgaskanoner. Senast igår (10/9) blev flera flyktingar misshandlade av fyroms polis, flyktingarna nekades att passera gränsen och blev av polisen tvingade att sitta på marken i leran och ösregnet. Situationen vid gränsen är kraftigt ansträngd och behovet av de mest grundläggande förnödenheterna som vatten, mat, medicin, bindor, etc. är stort. Många på flykt är också barn som behöver bl.a. modersmjölksersättning och blöjor.
Varje dag passerar flera tusen personer gränsen och volontärerna har under sin verksamma tid på olika sätt hjälpt tusen och åter tusentals människor. Ett exempel: för två dagar sedan lagade och delade volontärerna ut hela 5000 portioner mat.
Under den senaste månaden är det många i Sverige som på olika sätt organiserat sig och som skänkt pengar till olika organisationer, det är vi medvetna om och fantastiskt är det! Dock behövs hjälpen fortfarande och kommer att fortsätta behövas på flera platser runt om i Europa. De stora summor pengar som skänkts i Sverige har inte nått de lokala grupperna som arbetar dag och natt på gränsen mellan Grekland och Fyrom. Gruppen i Eidomeni behöver resurser för att kunna fortsätta sitt intensiva solidaritetsarbete och vill du kan du hjälpa till att öka stödet genom att sätta in valfri summa på Plusgiro 71 82 29 – 8
Alla bidrag räknas, stora som små. Även om du upplever att du inte har pengar vill vi meddela att en liten gåva på exempelvis 3 kronor kan räcka till en flaska vatten till någon med vätskebrist. Varje krona och varje köp av förnödenheter kommer att redovisas och finnas tillgängligt i efterhand. Alla bidrag är välkomna!
Sist vill vi säga att denna insats inte påverkar den ordinarie insamlingen. De pengar som skänkts till Nätverket detta året kommer att användas till att inhandla mediciner till kliniken i Aten (av vår medlem Nikos Pournaras under september månad)
TACK till Patrik Olofsson för att spontant ha organiserat en demonstration mot den tyskledda sparpolitiken! Bravo till Ung Vänster Uppsala som åkt hela vägen för demonstrationen.
NFG var inte arrangör men deltog såklart. Med parollerna This Is A Coup och Stöd det grekiska folket som sa nej till åtstramningspolitiken.
Utanför tyska ambassaden, foto Wilson Durán
Kajsa Ekis Ekman talar, foto Wilson Durán
Patrik Olofsson talar, foto Wilson Durán
Flera spontana tal tillkom på plats, bland annat fick vi en historielektion i hur valuta, lån och kolonisering varit tätt sammanbundet i den grekiska historien.
Vi behöver fler som organiserar demonstrationer, vill du gå med i nätverket och ta nya tag till höst, hör av dig!
Memi Melissaratou Mattsson från Nätverket för Grekland befinner sig i Aten och har skickat en rapport om den politiska kampen i Grekland efter folkomröstning och långivarnas ultimatum.
”Tsipras kapitulation den 13 juli var förstås ett nederlag. Men beslutet att hålla en folkomröstning och resultatet, ett Nej till långivarnas ultimatum och stöd för regeringen, är någonting som kommer att stanna hos folket”, skriver Melissaratou Mattsson i denna utförliga artikel.
Den 5 juli svarade det grekiska folket Nej i en folkomröstning om långivarnas då slutgiltiga krav, den 8 juli presenterade premiärminister Tsipras folkets svar i en stormig plenarsession i Europaparlamentet, den 11 juli röstade det grekiska parlamentet fram ett kompromissförslag efter påtryckningar från etablissemanget, den 13 juli tvingades Tsipras ge efter för utpressningen i Eurogruppen med ett förödande avtal. Det finns en allmän känsla av en statskupp som utvecklas vidare. Och många i Grekland minns händelserna en annan juli, 1965, som blev tröskeln till en annan kupp. Men denna gång är det inte militären utan andra krafter som används i kuppen.
Både före och efter den 5 juli har det pågått tydliga försök att kidnappa folkomröstningens mening och vilseleda folket. Diskussionerna i medierna har hela tiden lagts upp som om folkomröstningen inte gällde folkets svar på långivarnas ultimatum inför slutet av det tidigare låneprogrammet, utan att svaret skulle avgöra om Grekland stannar eller inte i Eurozonen och ännu mer ”i Europa”.
KKEs fackförening PAME mot Syntagmatorget 22 juli
Runt denna förvridna frågeställning hade startats via Facebook, redan en tid innan det över huvud taget var bestämt att en folkomröstning skulle hållas, en rad demonstrationer till ”stöd för regeringen” å ena sidan och om att ”vi stannar i Europa” å andra sidan. Det var ett försök att iscensätta något som skulle kunna presenteras för den internationella publiken som inbördes splittring; diskussionen kring betydelsen av folkomröstningen kopplades ihop med bilden av splittring.
När folkomröstningens resultat visade att en stor majoritet av folket – trots mediernas bombardemang och trots den utpressning med stängda banker som ECB åstadkom – sade Nej till långivarnas ultimatum, intensifierades försöken från medierna och det politiska etablissemanget – Nea Demokratia, PASOK, Potami – att förvrida svaret. Under presidenten Pavlopoulos ledning kom partiledarna, utom Gyllene Gryning och KKE, överens om ett kompromissförslag som regeringen skulle presentera för långivarna i de kommande förhandlingarna. Vid den stormiga omröstningen i parlamentet den 11 juli blev det tydligt att en del Syriza-ledamöter, bland dem några ministrar och talmannen Zoe Konstantopoulou, var skeptiska eller rakt av negativa mot det nya förslaget och ville att folkets Nej avspeglades i förhandlingarna. De etablerade Ja-partiernas inställning blev alltmer krävande och aggressiv, deras ledare fortsatte som förut att på egen hand besöka och samtala med europeiska ledare, t.ex. Juncker och Schulz, och man skrek åt Tsipras att inte komma tillbaka utan något avtal. Efter 17 timmars ”behandling” av Tsipras i Eurogruppen (waterboarding kallades det) kom sedan nyheten tidigt på morgonen den 13 juli att man nu hade kommit fram till ett ”avtal”. Det tog ett litet tag innan Tsipras själv kom ut och bekräftade detta.
När han var tillbaka hemma erkände Tsipras att det var ett ”dåligt avtal”, men han underströk också att han, när han hade bestämt sig för att lämna förhandlingarna och var på väg att gå därifrån, ställdes inför hotet om att landet omedelbart skulle sättas i okontrollerad konkurs med kollapsade banker och konfiskering av folkets besparingar. Vilket gjorde att han till slut ansåg att han måste acceptera kraven. Regeringspartnern försvarsministern Panos Kammenos har tydligt framhållit att det inte var Grexit som fick honom att acceptera denna utpressning utan hotet om ett utifrån styrt inbördeskrig.
Långivarnas nya preliminära krav – som syftar till att totalt fördärva Greklands ekonomi och alla hopp om en återhämtning och inte minst upphäva landets suveränitet – skulle röstas igenom i parlamentet i två omgångar med deadlines den 15 och den 22 juli.
Vid omröstningen i parlamentet den 15 juli röstades implementeringen av kraven igenom med 229 ja, 64 nej, 6 blanka – det var 39 Syriza-ledamöter som inte röstade för förslagen. Bland dem som röstade nej fanns ett antal ministrar och viceministrar samt talmannen.
Före omröstningen hade Syrizas centralkommitté tagit ställning med 109 av 210 för nej och för att följa folkomröstningen. Även Syrizas ungdomsförbund ställer sig emot överenskommelsen. Syrizas Vänsterplattform (representerar 35 % av partiet) tog också tydlig ställning emot.
NEJ till gamla och nya memoranda 22 juli
I början verkade det finnas ett slags samförstånd inom Syriza, en balans mellan dem som insisterade på nej och ville följa folkomröstningen och dem som i stället följde premiärministerns linje med hänvisning till att det inte fanns annan utväg. Det verkade som om det kunde fortsätta på detta sätt, en väg som samtidigt avspeglar folkets vilja och långivarnas utpressning. Panayotis Lafazanis och andra som röstade nej förklarade att de motsätter sig detta nya memorandum men att de stödjer regeringen. Tsipras själv framhöll att det inte är i vare sig partiets eller hans egen kultur att kasta ut dem som har en annan åsikt.
Men det politiska och mediala etablissemanget satte omedelbart igång drevet om behovet av en regeringsombildning – med diskussioner dygnet runt i alla kanalerna, artiklar i tidningar, kommentarer, hets i de sociala medierna. Röster från Syrizas mest EU-vänliga linje började stämma in i kampanjen. Tsipras var däremot tyst. Regeringsombildningen annonserades den 17 juli, först efter det att 50 bränder hade brutit ut i Aten och på andra ställen inom loppet av ett par timmar (i skrivande stund har antalet bränder runt om i landet överstigit 150).
Nu har nej-sägarna fått lämna sina poster i regeringen, ombildningen har genomförts. Men drevet bara fortsätter. Nu måste även Syriza som parti rensas från nej-sägarna, sägs det. TV-kanaler och tidningar, kända journalister, bloggare, etablissemangens politiker intensifierar sin kampanj mot regeringen och Syriza. Nu gäller det en total attack: förolämpningar, hot, lögner, förtalskampanj mot vissa Syriza-personligheter samt försök att aktivt ta initiativet och komma före Tsipras egna uttalanden och beslut.
I synnerhet jagas Panayotis Lafazanis, Nadja Valavani och inte minst Zoe Konstantopoulou. Vilka är de? Lafazanis, ledande person inom Vänsterplattformen, var energi-, miljö- och produktionsministern som bl.a. arbetade fram avtalet med Ryssland om gasledningen och som bestämt motsätter sig privatisering av elverket. Valavani, som tidigare avslöjade oegentligheter inom privatiseringsinstitutionen, vågade som viceminister i Finansdepartementet ta ensidiga åtgärder för att hjälpa de skuldsatta att betala av en del av sina lån. Talmannen Zoe Konstantopoulou, som tappert värnar om konstitutionen och landets självbestämmande, har sett till att två parlamentskommittéer har kunnat arbeta och redan komma till resultat – sanningskommissionen om skulden och kommittén om det tyska krigslånet.
I denna kritiska situation har det tyvärr kommit till ytan, och lämpligt utnyttjats i drevet, problem som har att göra med det faktum att bland de mindre partier och rörelser som nu utgör Syriza så finns det kvar en minoritet ur det tidigare Synaspismos som har rötter i den s.k. eurovänstern och som representerar en bestämt EU-vänlig politisk linje och ideologi. Politiskt sett är denna minoritet Vänsterplattformens raka motpol men har till skillnad från denna nästan ingen förankring i folket. Röster från denna linje har nu börjat uttrycka sig före premiärministern, i avsikt att styra utvecklingen. Bland dem som allt mera ofta åberopas i media finns Dimitris Papadimoulis, vice ordförande i Europaparlamentet, och Nikos Pappas, en av Tsipras närmaste medarbetarna och samordningsminister. ”Alexis Tsipras är den sista person som skulle vilja ha en splittring, men att ständigt rösta nej är inte förenligt med vår gemensamma väg”, sade Pappas lite hotfullt i en intervju som nu citeras flitigt. Tsipras själv har inte uttalat sig än.
Den 22 juli var nästa deadline för att rösta igenom den andra delen av de krav som Grekland måste uppfylla innan förhandlingar om ett nytt stöd kan inledas. Vissa åtgärder som tidigare skulle omfattas av omröstningen har dock nu tagits bort, de som har med pensionssystemet och med beskattningen av bönderna att göra. Uppenbarligen blev man rädd att inte ens hela Nea Demokratia skulle rösta för förslagen som slår mot bönderna. Men andra viktiga krav, bl.a. om att ändra civilprocesslagstiftningen, lades fram för omröstning. Denna gång röstades förslagen igenom med 230 ja, 63 nej och 5 nedlagda röster. Från Syriza blev det 31 nej och 5 blanka. Diskussionen om huruvida regeringen till slut behåller den bestämmande majoriteten har dämpats något. Drevet däremot mot dem som röstat nej och ändå värnar om regeringens och Syrizas sammanhållning trappas upp.
Det är en svår situation, en omöjlig ekvation. Alla är överens om att det bara är en Syriza-regering som kan agera för folket och som kan angripa korruptionen och oligarkins privilegier. Men för att stanna kvar i regeringsställning måste den underkuva sig utpressningen och själv implementera krav som slår mot folket och Grekland som självständig nation.
Innan man ställer frågan om Syriza har misslyckats – och innan man säger att Syriza-ANELregeringen och Tsipras personligen har ”förrått” folkets förhoppningar – måste man tänka på följande.
Syriza har kunnat fungera som en bred folkfront, och det är just på grund av detta som partiet har angripits under hela tiden från alla håll. Regeringen som bildades efter valet den 25 januari har också varit under ständig attack. Denna regering, med alla sina missbedömningar och fel, var tvungen att förhandla på redan tidigare bestämda villkor, medan kapitaltillförseln från ECB från början stryptes och medan bankerna fortsatte att tömmas på kapital. Samtidigt hade landets politiska etablissemang individuella möten med långivarna och saboterade för regeringen. Det blev uppenbart att långivarna från början var inställda på att förödmjuka och till slut fälla regeringen: varje förhandlingsomgång slutade med att, trots regeringens eftergifter, långivarna krävde mer och mer. Det blev också tydligt att inga svar i frågan att övergå till egen valuta var självklara, även för dem som i princip föredrar ett utträde ur eurozonen, i en internationell situation med ett alltmer pressat Ryssland och ett Mellanöstern och ett Nordafrika i upplösning.
Tsipras kapitulation den 13 juli var förstås ett nederlag. Men beslutet att hålla en folkomröstning och resultatet, ett Nej till långivarnas ultimatum och stöd för regeringen, är någonting som kommer att stanna hos folket. Tsipras och hans första regering har också lyckats avslöja för hela världen vilka krafter man kämpar mot, vem som är fienden och vad kampen gäller. Samtidigt har en stor del av befolkningen genom Syriza och genom folkomröstningen radikaliserats.
Även om premiärministern har gått med på att ta igenom parlamentet de preliminära kraven för avtalet så är ingenting slutligt bestämt än.
Inom Syriza är motståndet mot det kommande memorandum väldigt starkt. Därför har alla krafter riktat in sig på att med alla medel fördärva Syriza som folkfront, genom att försöka splittra rörelsen, ställa premiärministern emot dem som motsätter sig ”avtalet”, sprida förvirring och desperation bland folket.
Tsipras vid ceremonin den 23 juli
Den 23 juli, dagen efter den andra omröstningen om ”avtalets” krav i parlamentet, hölls den årliga ceremonin till minne av de som fängslades och torterades av militärjuntan 1967-1974. Ceremonin äger rum vid de gamla fängelsebyggnaderna, de torterades museum, bakom Frihetens park vid den flotta avenyn Vasilissis Sofias.
Alexis Tsipras var där och la blommor vid monumentet, där var också talmannen Zoe Konstantopoulou. Och, som hon gör varje år, var Nadja Valavani där – hon var en ung student när hon fängslades, misshandlades och hölls i flera månader i isoleringscell av juntan. Att de tre kramades så hjärtligt och kamratligt var på riktigt. Oavsett farhågor för utvecklingen kände alla som deltog i ceremonin – gamla motståndsmän och juntans offer, en del av dem numera parlamentsledamöter och ministrar, anhöriga, vänner – att detta nyaste Nej är en fortsättning på den gamla kampen för demokratin och landets oberoende. Och att folket kommer att stå emot också denna pågående kupp.
som Nätverket för Grekland lyckades samla in i Sverige och de 6000 SEK som skänktes in av några svenska besökare till Grekland under vår vistelse i Aten gick till mediciner, vacciner, barnmjölk och annat material för solidaritetsmottagning i Elliniko. Personalen där var verkligen tacksamma för insatsen (läs brevet till Nätverket för Grekland) men vår insats kändes för liten i förhållande till mottagningens stora behov och den grekiska sjukvårdens nuvarande skrämmande bild. 
