En socialdemokratisk regering som inte höjer sin röst mot en politik som syftar till att föra Europa allt längre in på ett nyliberalt spår på bekostnad av statlig suveränitet, demokrati och mänskliga rättigheter sviker sina grundläggande ideal.
Det skriver Elisavet Johansson Tziampazis, ordförande för Nätverket för Grekland, i Dagens Arena.
Att skriva av Greklands skuld skulle innebära en förbättring för Europas ekonomi i allmänhet och grekisk ekonomi i synnerhet.
”The International Monetary Fund’s chief economist, Olivier Blanchard, recently asked a simple and important question: “How much of an adjustment has to be made by Greece, how much has to be made by its official creditors?” But that raises two more questions: How much of an adjustment has Greece already made? And have its creditors given anything at all?” Den frågan ställer sig ekonomen James K. Galbraith.
Galbraith avslutar artikeln: ”But the Greeks have already made tough choices. Now it is the IMF’s turn, beginning with the decision to admit that the policies it has imposed for five long years created a disaster. For the other creditors, the toughest choice is to admit – as the IMF knows – that their Greek debts must be restructured. New loans for failed policies – the current joint creditor proposal – is, for them, no adjustment at all.”
”The only antidote to propaganda and malicious ‘leaks’ is transparency. After so much disinformation on my presentation at the Eurogroup of the Greek government’s position, the only response is to post the precise words uttered within. Read them and judge for yourselves whether the Greek government’s proposals constitute a basis for agreement.”
Det skriver Greklands finansminister Yanis Varoufakis på sin blogg efter att ingen uppgörelse kommit till stånd vid Eurogruppens möte idag och publicerar ord för ord de förslag den grekiska regeringen framförde.
Under regnbågsflaggan och parollerna jämlikhet, lika rättigheter, acceptans och respekt för gays, lesbians, bisexuella, transsexuella och alla medlemmar i samhället ägde Atens 11:e Pridefestival rum i lördags den 13:e juni. Tusentals människor vandrade Stadiogatan fram till Syntagmatorget. Det var folkfest med musik, sång och uppträdanden, och en manifestation mot hat, stigmatisering, diskriminering och våld.
Foto: Annette Rosengren
De senaste månaderna har rapporteringarna om våld och diskriminering mot framför allt transpersoner ökat. Delvis beror ökningen nog på att det finns en grupp nu – Colour Yourth – vars program är att synliggöra och rapportera. Enligt min källa i kollektivägda dagstidningen Efimerida ton Syntagton (ungefär Redaktörernas tidning), pekar övergreppen mot en mer allmänt spridd homo- och transofobi än just Gyllene Gryning, som i fallen med de många brutala överfallen på flyktingar och migranter. De övergreppen har minskat sedan en hel del våld till slut ledde till
Foto: Annette Rosengren
åtal, och inte minst genom den pågående rättegången mot partiledarna. Efimerida ton Syntagton brukar mer än andra tidningar rapportera om flyktingars situation i Grekland, och har också valt att vara ett språkrör för Pridearrangemangen och LGTB-rörelsen. Senare i juni håller Thessaloniki sin fjärde Pridefestival.
Memi Melissaratou-Mattsson rapporterar direkt från Aten om ERT:s nystart
Preminärministern Alexis Tsipras deltog i nystarten av ERT. Foto: Memi Melissaratou-Mattsson
Torsdagen den 11 juni 2015 öppnades ERT, den grekiska radion och televisionen, igen. Den hade stängts med ett blixtsnabbt ministerdekret precis på dagen för två år sedan (Det fria belägrade ERT – en krönika och en hyllning).
Tidigt på morgonen återupptogs sändningarna och på kvällen ordnades fest i trädgården. Det blev konsert, sånger och tal. Det var en fest för att hedra såväl de journalister som de solidariska medborgare som vägrade ge upp och som under två år skötte ERTopen och ET3 i självstyre. En fest för att minnas sommaren 2013 då trädgården fungerade som en knutpunkt för information, kulturen och den politiska och sociala diskussionen, en fest för att bekräfta att kampen för en riktig public service i demokratins och folkets tjänst fortsätter. Trädgården, byggnadens trappor och huvudentrén fylldes återigen av folk. Stämningen nu var annorlunda än sommaren 2013. Bredvid glädjen och bestämdhet fanns det också sorg och oro i luften. En känsla av historisk tyngd hängde över allt och alla. Mitt under festen dök även premiärministern Alexis Tsipras upp, direkt från Bryssel och flygplatsen – inte för att hälsa utan för att delta, förklarade han och underströk: ”Det var inte regeringen som öppnade ERT, det var de anställdas kamp som öppnade ERT”. Det stämmer.
Foto: Memi Melissaratou-Mattsson
ERT har fungerat i nästan en vecka nu och det är lätt att se att det inte är samma ERT som stängdes 2013. Inte allt som avvecklades då har återställts. Inte alla stationer och inte alla funktioner är tillbaka, åtminstone inte än. Många duktiga och allmänt uppskattade medarbetare som i två år kämpade utan lön är nu tillbaka och på nyckelposter. Tillbaka är också en del av dem som hade valt att gå över till NERIT, bolaget som skapades av Samarasregeringen sommaren 2013. Svårigheterna är många och av olika slag. Inifrån berättas det till exempel att en del av den fina tekniska utrustningen har försvunnit eller försummats under de två år som gått. Det är som att NERIT fortsätter spöka. Inte bara den nya logotypen ERT på huvudbyggnadens tak blev till efter att bokstäverna N och I i logotypen NERIT hissades ner, även de nya stadgarna påminner mycket om dem som hade skrivits för NERIT. Det är som en varning åt alla håll: det går fort att avveckla eller svälta ner det offentliga, det är mycket svårt att återskapa det.
Ändå är ERTs öppning en första seger, med en stor symbolisk styrka. Det är också ett steg i rätt riktning för mer balanserad information, när de stora privata telebolagen driver sin skrämselkampanj för att riva upp Syrizas seger och motarbeta regeringens alla försök att hantera en extremt svår situation.
Viktoriatorget i stadsdelen Patissia i Aten har varit en daglig mötesplats och informellt informationscenter för flyktingar från Afghanistan sedan 2010. Innan dess samlades de på Attikitorget i samma stadsdel. Där utsattes de för grovt våld av rasister – läs Gyllene Gryning – och jagades bort. Nu 2015 samlas nästan lika många på Viktoriatorget som under rekordåret 2011.
Med sin lilla befolkning och raserade ekonomi tar Grekland emot nästan lika många nyanlända flyktingar som stora Italien, för 2015 48 tusen till i tisdags 9 maj, 54 tusen för Italien. I genomsnitt anländer 600 människor om dagen i båtar från Turkiets kust.
För Grekland är detta ett gigantiskt problem, men medan den gamla regeringens attityd var att skrämma bort flyktingarna och ignorera att de faktiskt är flyktingar, har den nya regeringen moral och försöker med lokala myndigheter och resurser att hjälpa de nyanlända. Men stödpengarna från EU dröjer oroväckande länge. FN:s flyktingkommissariat i Geneve och Internationella Röda Korset har lovat stöd.
Foto: Annette Rosengren
De nyanlända kommer framför allt från Syrien men också från Eritrea, Afghanistan och andra länder och syns inte lika mycket på Atens gator som för fyra år sedan. Men på Viktoriatorget syns afghanerna. De unga männen på gruppfotografiet utom min vän och tolk i röd tröja, kom till Aten för några dagar sedan. När myndigheterna registrerade dem på Lesvos fick de ett papper om att ha 30 dagar på sig att lämna Grekland. Grips de senare i en poliskontroll fängslas de under 6 månader. Som de flesta afghanska flyktingar som kommer till Europa nu har männen vuxit upp i Iran. Landet accepterar inte längre den afghanska flyktingbefolkningen, som successivt deporteras till Afghanistan, där de möter stora problem. Att tvingas fly är en tragedi i en människas liv. Att plötsligt ta emot många flyktingar kan vara ett gigantiskt problem för ett land.
Flyktingar från Syrien ges prioritet av de grekiska myndigheterna. De får 6 månader på sig att lämna Grekland och fängslas sällan om de inte lyckas. Har de pass och söker asyl får de snabbt flyktingstatus och resehandlingar, som gör att de kan resa vidare till ett annat EU-land. Men ett akut problem vid Atens asylservice nu är att personalen inte räcker till och att köerna är mycket långa. Sedan en tid tillbaka tas nästan inga asylansökningar emot. Sådan var situationen 2011-2012 också. Då sökte man asyl hos polisen, som tog emot ett tiotal ansökningar en dag i veckan. Utanför köade hundratals människor, vissa tider över tusen. Det var bland annat den situationen som gjorde att EU slutade med Dublindeportationerna till Grekland.
EU:s asylpolitik med sin Dublinförordning drabbar länderna i syd och kritiken är omfattande från länder och organisationer. Inte sedan andra världskriget har flyktingarna i Europa varit så många. Att EU lovat omlokalisering av 40.000 nyanlända flyktingar fördelat på två år – 16.000 från Grekland – är nästan som ett skämt när man vet behovet.
I dag går långivarna ännu längre; de kräver politiskt inflytande i låntagarländerna. Folkets suveräna rätt att välja sin regering ger vika för långivarnas intresse att ha med medgörliga regeringar att göra. Det är ingen hemlighet att EU vill byta den nuvarande grekiska regeringen mot den föregående. Vad återstår då av suveräniteten och demokratin?
Om EU vill hjälpa Grekland ska man kräva endast en sak: en rigorös och transparent kamp mot korruptionen, monstret med de många huvudena. Korruptionen kräver en hjälte för att bekämpas. Det är inte en tillfällighet att det blev just Herakles, den störste av alla hjältar, som lyckades döda den lerneiska hydran, korruptionens ursymbol. Nu finns det en vald regering i Grekland som har kraft och vilja att kämpa mot korruptionen, mot alla offentliga och mindre offentliga provisioner, mot alla konton i skatteparadis eller i Schweiz. Man bör hjälpa den regeringen.
Theodor Kallifatides avslutar sin artikeln med kravet att Greklands skulder bör skrivas ner till hanterbara nivåer.
Under den kommande veckan avgörs förmodligen kampen mellan Grekland och EU om hur skuldkrisen ska lösas, skriver Björn Elmbrant i Dagens Arena. En verklig lösning kräver skuldavskrivning som bland andra ekonomen Joseph Stiglitz förordar.
Men sådana förslag har ingen chans mot den helvetesapparat som EU skapat med sin stabilitetspakt. Det är osannolikt att en generös och permanent lösning av Greklandskrisen skulle godkännas av till exempel Finland, skriver Elmbrant.
Vad som än händer i Greklandsfrågan, ska man alltså utgå från att det inte blir en permanent och positiv lösning. Skälet är att sådana lösningar skulle vara ett dödligt hot mot sammanhållningen inom euroblocket. Däri ligger en stor tragedi, avslutar Elmbrant sin artikel i Dagens Arena.
