Annette Rosengren, författare till boken ”Springa på vatten – Transit Grekland, Om flyktingar och immigranter i EUs utkant” rapporterar från Grekland.
FN:s flyktingkommissariat talar nu återigen om en humanitär kris för flyktingar i Grekland, som man gjorde 2010. För Lesvos talar man om en kaotisk situation. Tills nu, idag, har 48.000 flyktingar anlänt till Grekland under 2015, till Italien 54.000. Nuvarande regeringen försöker ihop med lokala myndigheter och lokalbefolkning göra sitt bästa på öarna utanför Turkiets kust dit de flesta kommer. En liten skara tar sig fortfarande över Evros.
Resurserna saknas och pengarna från EU låter vänta på sig. 2010 och åren efter, och inte minst under Samarasregeringen, pratade man inte om flyktingar utan om illegala migranter och att folk som kom ville ta jobben från grekerna. Lilla Grekland tar nu emot nästan lika många flyktingar, främst från Syrien, via den turkiska kusten, som stora Italien från Libyen. Men i Sverige fokuserar media på Italien eftersom det är på resan Libyen – Italien som så många dör.
Jag har följt flyktingsituationen i Grekland sedan 2011, och ser den väldiga förändringen i attityd som regeringen Tsipras har jämfört med regeringen Samaras. Den här regeringen ser inte flyktingar som fiender, och attityden nu påverkar allmänheten till att förstå varför flyktingarna kommer.
Men resurserna och förmågan att förändra är i praktiken inte stor. Vad öarna förmår är begränsat, och när till exempel regeringen vill stänga de gräsliga förvaringslägren, läs fängelser, för flyktingar och migranter så säger EU: vi har hjälpt till att bygga upp dem så stänger ni vill vi ha tillbaka pengarna! Flyktingarna släpps i alla fall efter 6 månader, inte som under förra regeringen när de var inspärrade på obegränsad tid. Många hade varit där mer än två år när de släpptes.
Den kritiserade inspärrningen i läger fortsätter alltså, och eftersom det inte finns gemensamma regler för hur länge man tillåts stanna kvar i Grekland efter de 6 månaderna, så är risken stor att det efter en tid blir 6 månader igen.
Den nya regeringen har problem på så många områden, men hoppet som kom tillbaka till folket med Syrizas seger lever starkt och människor förstår att regeringen inte har det lätt. Och, som en av juristerna jag talade med häromdagen sa, går det inte så blir det fascismen nästa gång.
Annette Rosengren